Lånade och såg en film igårkväll, Cadillac Records. Gillar man som jag 50-talet med dess musik så får man inte missa denna.

Den handlar om hur Chess Records startade och ett imperium byggdes.

Samtidigt som den följer många av de artister som gjort stor påverkan på musiken då och idag.

I 1950-talets Chicago får vi följa några av USA:s musiklegender som bl.a Muddy Waters, Leonard Chess, Little Walter and Howlin' Wolf, Etta James och Chuck Berry och deras spännande, men turbulenta liv.

Det är mycket musik som spelas i filmen främst blues och rock n roll.

Ett litet smakprov från filmen

Vilken underbar dag solen skiner och det är molnfritt. Vi har +18grader i solväggen, man kan nästan inte tro det är sant.

Själv har jag satt om sommarblommorna. Det vart ca 80 småplantor.

-Petunior, lobelia, verbena och flitiga lisa. Det värsta är nog att det inte är slut där utan mer är på groning.

Niklas håller på bli galen av alla blommor, jord och frön så nu har jag övertalat han att vi ska göra om bagarstugan till ett odlingsrum.

Tänk va skönt med ett eget krypin där man har allt inom räckhåll. Extra belysningen kan sitta uppe året om, alla krukor på samma ställe och jordsäckarna i närheten.

Jag längtar. =)

Till påsk kommer Sista natten med gänget till Elmia.

I år är det 35 år sedan filmen hade premiär. I hall D kommer en kopia av Mels´ Drive In finnas med fordon som känns igen från bioduken.

Filmen som på originalspråk heter American Graffiti var ett verk av den numera världsberömde George Lucas. I Sverige blev ingenting sig likt efter filmpremiären och intresset för amerikanare blossade upp ordentligt.

Skådespelarna från filmen som lovat komma till Elmia är: Richard Dreyfuss som spelade Curt Henderson. Cindy Williams som var Curt syster Laurie. Paul Le Mat gjorde rollen som John Milner.

Sommaren 2007 for Jag och Niklas själva till Västerås. Första kvällen körde jag och Niklas drack några pilsner. Cruisade runt stan och hamnade så småningom nere på Sjöhagsvägen, där vi inte var ensamma. Det började trycka på för Niklas så han skulle snabbt springa iväg och pissa. Trodde jag ja. Som ni kanske vet så rullar trafiken sakta sakta framåt o på 20 min hinner man en bit, inte långt men tillräckligt för att tappa bort nån.

Givet hade han glömt mobilen så det var bara att vika av vägen och vänta. Det gick väl nån 30min till innan han ringde. Glad i hatten undrade han vart jag var. Vart jag var! - det riktigt kokade inom mig. - Jag står fortfarande efter sjöhagsvägen och väntar på dig - men vart är du? Frågade jag. Han småskrattade och svarade - I bakluckan på en pontiac, jätte trevliga killar det här fortsatte han. Dom bjuder på öl och spelar kanonbra musik. Tack för den du tänkte jag och förklarade vart jag var och sa att han skulle rappa på hit.

Vi fortsatte runt i ett par timmar tills han plötsligt somnade, ja man kanske inte är den roligaste party kompisen nykter å allt. Så jag tog E18 till Scandic där vi skulle sova den helgen.

Väl framme började jag känna mig riktigt pinknödig, hade ju ändå kört halva natten och hällt i sig nån liter cola för att hålla mig vaken. Skakade liv i sambon å sa att vi var framme och att jag verkligen behövde gå på huset. - Ja, ja sa han - Gå före du så kommer jag. Skyndade upp för trapporna och in på rummet. 1min senare var jag som en ny människa.

Gjorde mig klar för kvällen, knäppte på tv och zappade mellan kanalerna. Tiden gick å ingen Niklas kom. Det var bara att dra på sig jeansen och gå ut på parkeringen igen. Ingen Niklas där heller.

Förklarade i reception som det var, Niklas var borta, vet nog inte vilket rum vi har, svart skjorta, svarta jeans och boots. Dom lovade säga till om han passerade och tyckte jag skulle gå å lägga mig, (kl var nu vid 0300) Skulle precis nudda kudden när han knackade på dörren. Det var som anat han kom inte ihåg rumsnummret. Receptionen hade berättat var vi bodde. Frid å fröjd.

Morgonen därpå när det var dags för frukost o vi passerade reception fick han höra - Hej Niklas är allt bra idag. Vid matsalen stod vakterna sen natten å hejade glatt på sambon - Tjena Niklas pigg idag.

Sen vart han som en lokal kändis på vårt hotell, vilket inte var så uppskattat.

Efter den incidenten så kommer han alltid med när det är dags att fara hem, undra varför. ;)

Nyfiken på powemeet surfa in på http://www.vlt.se/powermeet/ eller http://www.bigmeet.com/sv/index.php

En bild från sjöhagsvägen powermeet 2006

Tänkvärda ord från barn...

I Sverige har vi nästan inga slavar längre. De få som finns är lärare.
Anton, 6 år

Jag är bästis med en invandrare, men jag tror inte att han vet att han är invandrare. Jag har i alla fall inte sagt något.
Samuel, 7 år

På Sveriges nationaldag släpper de ut kungen från Skansen. Han vinkar till människorna och tycker det är roligt att få se sig omkring.
Lissi, 6 år

Mamma säger att jag är svartsjuk på Simon, men det är inte sant.
Det är bara helt vanligt hat.
Ingrid, 8 år

Skillnaden på könsorganen blir mindre och mindre på grund av jämställdhetslagen.
Merete, 9 år

Jag tycker att sagor är fina, för då sitter mamma still en liten stund.
Line Marie, 8 år

Min mamma säger att jag går henne på nerverna fast jag står alldeles stilla.
Sigurd, 6 år

Min pappa vill att vi ska gå med i EU. Det vill inte min mamma. Men det blir alltid som min pappa vill.
Christina, 7 år

Min mamma bara jobbar och jobbar för att tjäna pengar till mat,
ändå är jag nästan aldrig hungrig.
Matilda, 6 år

Jag kanske ska bli bög, för jag tycker inte så mycket om flickor.
Henrik, 8 år

Det är väldigt många som vill avliva hela kungahuset.
Marie, 8 år

På många sätt liknar politiker vanliga människor. Det är för att man inte ska genomskåda dem.
Hilde, 10 år

Förr i tiden visste inte mannen var barnen var eller var de kom från.
På fars dag firar man att han har förstått det.
Nina, 7 år

I USA måste du betala för att bli sjuk.
Markus, 8 år

Det är utslitna, magra människor som röstar på socialdemokraterna.
Peder, 7 år


Och den mest tänkvärda!

Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att man har samma färg på hjärtat.
Isabell, 7 år

Två kompisar var på bilsemester i Louisiana. När de närmade sig
staden Natchitoches blev de oense om hur namnet uttalades.
De diskuterade fram och tillbaka tills de stannade för lunch.
När de beställde frågar de blondinen bakom disken:

- Innan vi beställer kan du avgöra en tvist vi har? Var snäll och
uttala var vi är... väldigt långsamt!

Blondinen lutar sig fram över disken och säger:

- Buuurr-geeeerrrr-Kiiiinnnnggg.

Vart lite småhungrig här på eftermiddagen, öppnade kylskåpet där det nästan ekade. Det var bara att hoppa in i bilen - ica nästa. 600:- fattigare med två halvfulla påsar var jag hemma.

Till middag idag blev det :

Mandelpotatis och köttbullar med gräddsås, lingonsylt och inlagd gurka.

Riktigt gott måste jag säga.